Att somna 19.15 igår, dvs i samma veva som Vilden nattades var typ utan tvekan det bästa beslutet jag tagit på länge! Vaknade någon timme senare av att telefonen ringde. Halvt sovande sa jag puss och jag älskar dig till mannen (som tack och lov var min pojkvän) i telefonen och fortsatte sedan sova. 

07.20 vaknade vi i morse, utvilade och glada. Jag hann knappt gå upp ur sängen innan Vilde självmant dukat fram fruklst till oss båda. Måndagen kan helt enkelt inte ha börjat på något bättre sätt!

Vilde var på två barnkalas igår. För Camillas dotter Julia som hade bowlingkalas och sen var det bara att slänga sig från Nacka in till stan för nästa kalas. Ljudet av sockerkickade barn som leker i samlad trupp är något som kör slut på den här kvinnan (och troligtvis vilken frisk människa som helst). Kan nog ganska säkert säga att det var tack vare dessa två barnkalas som gjorde att jag var ett vrak redan vid 18.30.

Jag, Dom, Camilla och hennes snubbe bestämde oss för att grilla idag. Eller ja, jag och Camilla bestämde det. och trots att vi båda varit tillsammans med våra respektive i över 1 år har vi aldrig samlats endast vi fyra. 
Så en enkel grillning bestämdes, tills vi insåg att vi snurrat in oss i en parmiddag.

Och ja, allt gott om parmiddagar typ. Men det är ju oftast mest obekvämt och jobbigt. Varken jag, Camilla eller våra män är några parmiddag typer. Så när chocken lagt sig insåg vi att det lär nog inte bli någon traditionell parmiddag. 

Eftersom solen verkar vägra visa sig idag så kanske vi hoppar grillningen och bara hänger istället. Äter middag hos Dom, som inte ens har ett matbord :) Så det kommer bli ganska ovuxet, vilket passar oss alldeles perfekt!

En enkel inomhuspicknick för fyra!

Camilla är min bästa vän. Min syster och vapendragareoch sjävklart ska vi ha en jävla parmiddag med våra kärlekar! 

Vår parmiddag kommer troligtvis sluta mer i vindrickande, imitationer av olika djur/personer, tävlingar i vighet och skäggmätning, breakdance och kanske även lite Tvspel. Typ, för vi är lite så. Inte så jättevuxna.

Isabella Löwwengrip mest känd som Blondinbella är som de flesta vet gravid. Och jag gläds med henne, med varenda liten cell i min kopp. För att bli förälder är utan tvekan det mäktigaste en människa kan vara med om. Och visst hon har skrivit mycket, i mina ögon rent idiotiskt som har fått mig att fundera på om hon verkligen borde få bli mamma. Men självklart har hon den rätten, Isabella verkar vara en kärleksfull person på alla vis. Och jag vet själv, innan jag blev mamma hade jag så mycket åsikter om mammor. Hur man skulle göra och inte göra. 

Jag tyckte så mycket om saker jag inte visste ett jävla skit om. 
Innan jag ens blivit mamma.

Så ja, fram tills idag har jag bara varit glad för Isabella. Och det är jag väl fortfarande. Jag är ju inte typen som önskar någon annat än lycka.

Om man någon gång utsätts för ett rånförsök ska man bara ge med sig. Man ska lämna bort sin plånbok, mobil och övriga värdesaker utan att bråka. Det fick man som liten tidigt lära sig, allt för att skydda sig själv. För att inte riskera sitt liv. 
Jag minns hur en polis som var och talade med oss i skolan berättade att skulle försöka behålla sitt lugn och bara ge sin saker till rånaren, då slutade nämligen rånen oftast bäst. När offret bara gav med sig. 

Skulle en person som får en pistol riktad mot sig börja slåss eller vägra ge sin plånbok skulle man tycka att detta offret var ganska dum i huvudet. Ge med dig bara, så överlever du! Varför börjar fightas och riskera att DÖ?

För när man hamnar i en situation där det enda som gäller är att överleva så är det det enda man tänker på; att just överleva. Och vid just överfall är det precis så. Alternativen är inte att bli rånad eller inte rånad, det är att leva eller dö. För det är så vårt psyke fungerar. 

Vid en våldtäkt är det precis samma sak. Alternativen är inte att bli våldtagen eller ej, det är att leva eller dö. Fast skillnaden här är att när en kvinna blir överfallen, om det så är i en park eller i sitt egna vardagsrum så förväntas hon slåss för sitt liv. Det står till och med i lagen att motstånd måste ha gjorts för att räknas som våldtäkt. 

Dagens sexualbrottslag räknar med att vi kvinnor (som i 97% av fallen är offrena) ska agera som känslokalla robotar. Vi ska slåss för vårt liv, även om en person som kanske inte bara är starkare än oss själva utan kanske även håller en kniv mot en, överfaller en. 

Men när en ung kvinna vägrat sära på benen och med tvång hållits fast så räknas det tydligen inte heller som motstånd. Utan förklaras som att hon nog var blyg.

Idag har många läst om ännu en friande våldtäktsdom. Ännu en dom som får en att vilja kräkas och försvnna från denna jord. En dom som gör att man skäms återigen över att vara människa. 

Vår lag behöver ändras, på en jävla gång. Lagen gäller människor med känslor och psyke som blir utsatta för något vidrigt, den gäller inte några känslokalla maskiner. 

Denna och nästa vecka ska ännu ett arbetsprov och två viktiga intervjuer göras. Läskigt men samtidigt väldigt spännande. När man tänker efter är det dessa prover och intervjuer som ska avgöra vad jag kommer göra efter sommaren. För ack vad jag vill komma in på någon av dessa skolor jag sökt till. 
Samtidigt som jag ska fokusera på detta får jag inte släppa skolan och hur jag kämpar där. Men det är svårt att tänka på något annat än mina ansökningar. Längesen jag ville något SÅHÄR starkt. Medieinstitutet är en skola jag velat söka till i två år men inte fått till det. Nu är det äntligen gjort, så jag vill självklart göra såå extremt bra ifrån mig.

Inser hur jävla jobbigt det är att ha många bollar i luften. Jag brukar vara ganska bra på det men inte när det är så mycket som står på spel. 

Samtidigt har jag städveckor på föräldrakooperativet, en Vilding som ska klippas och kalas att gå på. Sen ska jag orka träna dessutom. 

Idag är jag lite måndagstrött som ni kanske märker. Det får man vara ibland. Vilde sover i alla fall gott sen några timmar, den skäggige har precis kommit hem från en löparrunda och nu ska vi mysa ner oss i soffan och kolla film ihop. 

Trots min måndagströtthet har jag i alla fall ÄLSKAT min nya frilla. Det tar helt klart ett tag att vänja sig vid nya frisyrer, att få in snitsen att styla rätt och känna sig bekväm osv. Idag lyckades jag i alla fall med min page, och jäklar vad jag trivs i kortklippt! Dessutom är håret så friskt och lent nu att jag bara vill gå och klappa det hela tiden, men det kanske man inte kan göra? Tack Grazette och Joe-Yves för den helt FAB frisyren som jag nu bedårar!

Nej nu är det kvällsmys med kärleken. 

I helgen har det bara varit han och jag. Vi. 
Vi har kramats, skrattat och bara njutit av vår kärlek. 

Vi har druckit morgonkaffe i varandras famn, haft picknick på en filt, dansat på trädgården och även dansat i Skeppsholmskyrkan. 

Jag är så absurt kär i den där mannen. Och jag tänker inte vara utan honom en endaste dag till.

Nu är det måndag igen och det innebär träning med Xtremefit, skola och jobb! Förhoppningsvis kommer även denna vecka innehålla massa SOL och härlig utelek med min lilla trollunge!

Men nu ska jag först ta tag i plugg och andra viktiga punkter jag skrivit upp på mitt lilla kladdblock som ligger här brevid mig och skriker. Ingen vila. 

Ingen har väl kunnat undgå värmen som kommit? Jag kan verkligen säga att jag njutit för fullt av det fantastiska vädret tillsammans med Vilde och Dominique. 

Igår hade vi picknick i Kungsan alla tre. Vi njöt av maten, varandras sällskap, det fantastiska vädret och alla vackra körsbärsträd som nu blommar så fint. Vilde fick springa fritt och man såg hur lycklig han var. Det är så fantastiskt att se hur alla börjar leva upp och le på ett helt annat sätt när solen och värmen kommer. 
Man kan ju inget annat än att må bra.

Efter vår mysiga picknick kom Camilla och mötte oss. Vilde och Dominique åkte hem utan mig medan jag och Camilla gick till Invigningen av Café Operas uteservering! Mia Jorpes och One37 stod för festen som var en fantastiskt härligt tillställning! Fina Martin Miss Inga är ny värdinna på Café Opera och jag är säker på att sommaren kommer innehålla massa bra fester där!

Idag har jag och Vilde varit ute hela dagen. Vi har legat och myst på en filt, ätit lunch och hoppat massa stundsmatta! Sen var det dags för VIlde att åka till Malmö och pappahelg. Men ack, vilken härlig dag vi haft. Hoppas helgen går fort så jag får hem trollungen igen!

En sak är säker, jag borde bo i ett land där man har siesta. Det går alltså inte en dag utan att jag behöver sova middag eller att jag är så absurt trött på eftermiddagen att min hjärna bokstavligen STÄNGER av sig. 
Jag hinkar i mig kaffe vilket bara resulterar i sjuka magsår. Jag är trots allt bara 25 år och min mage ska ju klara sig ett tag till. 

För några månader sen fick jag prover av ReCharge i en goodiebag efter nått event. ReCharge är en energidryck som hjälper en vid sådana dippar som jag till exempel får på eftermiddagarna. Jag fick två paket i goodiebagen och blev genast beroende. Hade alltid en påse med i väskan. ReCharge är alltså ett pulver man blandar ut lätt med vatten. 
Jag blev som sagt beroende och beställde snabbt nya förpackningar. 

ReCharge innehåller koffein och flera B-vitaminer (som jag lätt får brist på) som gör en pigg! Tydligen är det väldigt vanligt för kvinnor i min ålder och upp till 50 år att få dippar vid eftermiddagen. Och ja, jag kan ju bara tala för mig själv men ofta går jag till pressbyrån och köper ett choklad eller som sagt hinkar i mig massa kaffe. Inget av det är direkt några ultimata alternativ. 

Nu har jag i alla fall möjligheten att lotta ut en ÅRSFÖRBRUKNING av min nya besatthet ReCharge. 
Så en glad läsare vinner ReCharge för ett helt år och slipper eftermiddagsdippen, eller vilken sorts dipp hen nu har!

Fick mail ifrån Fridas chefsredaktör om att jag citerat henne fel i mitt förra blogginlägg. Jag anser dock inte att jag citerat henne alls, men tänker ändå se till så att det blir rätt.
Jag skrev:
"Cissi Wallin frågade Fridas chefredaktör Beatrice Birkeldh om hur de tänker kring artikeln och viktfixering för unga. Hennes svar blev att läsarna VILL HA DET."

Enligt Beatrice var detta fel. Så jag tänkte att en skärmdump från hennes kommentar till Cissi Wallin vore på sin plats.

Beatrice (som är chefredaktör på Frida) skriver att de får jättemånga mejl om vikt och att antingen kan de tiga eller ta upp det. 
(Lite enligt mig samma som att säga "Läsarna vill ha det")

Hoppas du är nöjd nu Beatrice!